Baseball

Idag höll vår sista dags planering att bli förstörd. David hade köpt biljetter till en Yankees baseball match redan förra veckan och han har sett fram mot att ÄNTLIGEN få se lite live-sport på semestern Han verkligen längtat efter att få se baseball och har läst på reglerna i över två veckor. (Han frågar till och med folk på stan om hur det fungerar ) Vi var lite sena upp efter en sen kväll igår matchen skulle börja kl 19 så vi hade ju gott om tid på oss. Dagen började med att David upptäcker att biljetterna som han köpt inte är till ikväll utan imorgon kväll!! (När vi sitter på ett flyg hem till svealand) Jag kunde se irritationen stiga så jag sa inget medan han (med många fula ord) började leta upp andra biljetter för matchen idag. Det visade sig att den började redan kl 13 (och vi fick upp 11) vilken innebar att vi fick SLÄNGA i oss frukost och kasta på oss våra nyinköpa kepsar och rusa mot stadion i hopp om att få biljetter på plats.  Det tar nämligen ca 1 timme att åka till stadion, Manhattan är stort och vi bor i helt fel ände. David var fortfarnade sur, vilket är helt förståeligt… Väl på tunnelbanan så kommer vi ungefär halvvägs innan den går sönder och vi får byta, åka en bit och byta igen. Vid det här laget var vi ganska stressade. Min lösning på att bli stressad är att skratta. Jag vet inte varför men det känns bättre för att lätta på trycket lite än att säga fula saker. David tyckte inte att det var roligt… Jag förstår honom men det bara bubblar upp när han ser ilsken ut och allt går fel När vi kom på tunnelbanan igen efter bytet träffade vi några riktigt shyssta killar som hjälpte oss. Folk här är väldigt hjälpsamma och pratar gärna med om vilket är ganska mysigt faktiskt. Stan känns inte så stor då. Vi fick tillslut tag på biljetter och tog oss in på stadion precis när matchen började Det blev en dag-match istället för kvällsmatch men det spelade ingen roll. Vi var bara glada att det ordnade sig så att vi kom iväg till slut och vi hade det riktigt lyckat!

Vår granne hjälpte oss med reglerna och var ett inbitet fan. Han hade till och med gömt foton på sina barn runtom stadion för att hedra dem Han hade gjort detta plakat som hans dotter bar runt på stadion. Succé, alla hurrade och applåderade när hon gick förbi.

Jag och David hade platser uppe bland skyarna. Det sög ganska så rejält i magen när man satt där och tittade ner… :S Gubben bredvid välkomnade oss varmt till “the himalayas” när vi satte oss och fortsatte ropa på spelarna. Baseball är verkligen ett socialt spel, precis som vi hade hört innan vi fick dit. Alla pratar med varandra och äter mat och dricker öl. Trevligt värre!! Vi gick också en tur till Yankee muséet och kollade på signerade bollar och pokalen från när de vann 2009

Ikväll är sista dagen på vår resa. Det känns overkligt att vi ska åka hem, men samtidigt väldigt skönt. Det har vart intensivt men helt sjukt roligt!! David är den bästa respartner man kan ha och vi har verkligen haft det bäst! Men det är nog alltid lite vemodigt att resan som vi sett fram mot så länge går mot sitt slut. Imorgon blir det lite sista ärenden och packa ner det sista. Jag hoppas på att vi håller oss inom viktgränsen

KRAM KRAM till er alla!

Johanna och David