Vilken resa

Herregud vilken bussresa vi har vart på!! Kanske något av de konstigaste, knäppaste och vackraste jag har vart på. Inte enbart för att Niagra Falls var fullständigt magnifikt, för det var det verkligen, men för att vi utöver detta också har åkt buss. Och inte vilken buss som helst.

Historien som utspelat sig de senaste två dagarna började i måndags morse när vi skulle ta oss till bussen. Vi gick upp i ottan för att ta oss till bussen som skulle gå från China Town. Väl framme i China Town visar det sig att det är en kinesisk resebyrå som arrangerar bussresan (vilket vi inte hade en aning om) så jag och David får kasta oss in i vad som liknar en Asiatisk, galen marknad av skrikande människor som bara pratar mandarin och viftar med papper och skickar runt oss till typ 8 olika personer på olika platser för att hitta till vår buss. Vi kommer tillslut på vår buss och inser att det är jag, David, fyra skottska tjejer och ett par från Spanien, sen är resten av bussen fylld av asiater som mer eller mindre bara pratar mandarin. Guiden är inkluderad i att mer eller mindre bara prata mandarin Resan blir efter detta ett äventyr i sig…

Under en över ÅTTA timmar lång busstur tar vi oss mot vad vi tror är Niagra Falls. Det var i alla fall var reseplanen sa, men tydkligen hade våra guider en annan plan. Iställer för att först åka till fallen åkte vi till den andra destinationen först; Thousand Islands. En massa vackra öar med fina “sommarslott” på.

Turen varade i en timme och var väldigt vacker. Sen var det bara till att hoppa på bussen igen mot Niagra Falls i 4½ timme till… Haha, vi skrattade nästan hela tiden och kom bra överens med de skottska tjejerna så vi hade skoj. Men över 12 timmar på bussen var ganska tufft. Busschauffören var en härligt högljudd amerikansk kvinna som körde som en galning. Hon styrde fram bussen som om hon körde en personbil, STRESSAD. Det svängde och krängde, att sova och hålla sig fast samtidigt var en ganska krävande uppgift. HAHA, jag vet inte hur jag ska beskriva bussresan? Galen och ganska så underhållande är nog rätt ord. Vi har lärt oss lite mandarin också efter att vår guide skrikigt ut lite fakta till oss. Vi har gissat oss till att “popo” = fall och “ho” = sjö ord som ganska frekvent kommit upp under dagarna. Efter ett par timmar visar det sig att vi inte kommer hinna till den inplanerade kvällshowen på fallen eftersom bussresan tar längre tid än de tänkt ut. Då uppstår en ganska så hetskt stäming i bussen. Flera hade tagit bussresan enbart för detta så besvikelsen var stor. Efter mycket diskussion och upprörda känslor fick vi åka direkt till hotellet som låg en timme (!) utanför utan att ha sett fallen eftersom busschauffören hade kört i 17 timmar (!) och var orolig över vår säkerhet om hon skulle fortsätta köra.

Idag (igen i ottan) fick vi dock styra kosan mot fallen och det var väl värt all väntan. Vi hade det fantastiskt!! Niagra Falls består av tre fall. Vi fick börja med att gå runt och kika och ta kort och sedan åka “Made of the Mist” en båttur förbi fallen och rakt in i det stora fallet. Här blev man garanterat blöt och höjden på fallen var om möjligt ännu mer imonerade när man stod nedanför dem istället för ovanför dem.

Våra nya skottska vänner

Efter Made of the Mist tog vi oss över till “Cave of the Wind” där vi blev utrustade med nya (vattensäkra) skor och nya ponchos för att gå RIKTIGT nära fallen. Vi hade hört innan vi åkte att detta skulle vara den riktigt coola attraktionen att se och vi blev inte besvikna. Man fick bokstavligen talat stå under fallen med vattnet tryckandes mot sig. Detta var verkligen en häftlig upplevelse. ALLT blev blött så vi kunde inte ta bilder så nära vattnet men det finns en hel del bilder på oss blöta som tusan efteråt

Hemfärden från fallen betydde 9 timmar till på den skumpiga bussen med den galna och skrikande kinesiska guiden. Vi skrattade mest hela tiden, medan det spanska paret såg helt knäckta ut eftersom de inte förstod ett ord av vad guiden sa, varken på engelska eller mandarin… Efter ett tag skulle de samla in en “Service fee” från alla på 12 dollar för att ge dem dricks/lön, alla ville inte ge dem något eftersom vi ine fått det vi blivit lovade plus att de faktiskt var ganska otrevliga vid vissa stunder. Då fick busschauffören nog och ropade att hon skulle kasta av dem och att hon skulle parkera bussen och vägra köra hem oss.  Ja hörrni, som sagt, jag vet inte vad jag ska säga om vår galna busstur till Niagra Falls. Den var galen, underhållande och något vi kommer minnas hela livet. Inte bara på grund av fallen men för den konstigaste resan på långe. Vi är i alla fall hemma i säkerhet och klockan är mycket nu så jag ska hoppa i säng.

Hoppas ni har det bra hemma? Vi kommer snart hem och kramar om er alla !
KRAM KRAM

Johanna och David